21 april 2020 - ”Vi har hört det där nu!” var en av svarskommentarerna i vårt Facebookflöde häromdagen. Den syftar förstås på de så ofta upprepade råden om hur vi ska bete oss i virustider. Tvätta händerna och håll avståndet i mötet med andra människor! Ingen har väl missat att det är vad som gäller.
Det kan kännas som att det inte gör så stor skillnad, men det är inte sant. Förvisso löser vi inte problemet genom att följa råden men vi förhåller oss till det på ett så bra sätt som vi bara kan. Vi befinner oss i situation som vi inte själva har valt och som vi gärna skulle vilja slippa. Inte konstigt då om det uppstår oro och att vi känner stress över att inte kunna göra särskilt mycket åt vår situation.
Då är det glädjande att kunna konstatera att vi, trots ett fortsatt utmanande läge och att vi befinner oss mitt i en kris, har bra och väl fungerande arbetssätt. Chef och medarbetare i våra verksamheter visar att de kan ta ett stort ansvar för situationen, händelseutvecklingen och sina respektive verksamheter. Därför har vi nu, efter ganska precis en månad med aktiverad krisledningsstab, bestämt oss för att avaktivera den och återgå till vår inriktnings- och samordningsfunktion (ISF). Krisen är på intet sätt över men vi befinner oss i ett nytt läge som tillåter andra arbetsformer. En dryg månad i stabsläge har lyft perspektiven och vi hittat nya gränsöverskridande arbetssätt. Rent praktiskt innebär beslutet färre möten med ett mindre antal deltagare.
Vi noterar minskade sjuktal och att medarbetare börjar komma tillbaka till sina jobb. Motsvarande utveckling finns även i våra skolor och förskolor. Vi vill gärna se tecken på att krisen snart är över, men där är vi inte ännu. Varje dag kommer rapporter om nya konstaterade fall av smittade, så det finns alla anledning att fortsätta lyssna på Folkhälsomyndighetens råd. Vi får sannolikt finna oss i att vara i det här läget ett tag till.
Situationen prövar på allvar vår solidaritet, eftersom vårt agerande kan påverka mer än den egna hälsan. Personer som är 70 år och äldre utgör riskgrupp likväl som personer med andra sjukdomar. Vi behöver alla tänka på vad vi som enskilda individer kan göra för att minska risken för smittspridning i vårt samhälle. Att befinna sig i en kris länge är en övning i tålamod och uthållighet.
Vänliga hälsningar,
Peter Nyberg, kommundirektör