Diskriminering är förbjudet inom arbetslivet. Därför har arbetsgivare ett ansvar för att arbetstagare och arbetssökande inte blir utsatta för diskriminering. Det framgår i diskrimineringslagen.
Diskriminering enligt diskrimineringslagen
Diskrimineringslagen (DL) är en lag som har samlat ett stort antal diskrimineringsgrunder som rör såväl arbetslivet som samhällslivet i övrigt. Diskrimineringslagens ändamål är att motverka diskriminering och främja allas lika rättigheter och möjligheter.
Det här är diskriminering enligt diskrimineringslagen:
- Det måste vara en person som blivit missgynnad eller kränkt
- Det ska finnas ett samband med en diskrimineringsgrund (sexuella trakasserier kräver inte detta samband)
- Det måste handla om en av de former av diskriminering som beskrivs i lagen
- Det måste ha skett inom ett av de samhällsområden där lagen gäller, till exempel i arbetslivet.
Orättvisa är inte alltid diskriminering enligt lagen
Ordet diskriminering brukar i vardagligt tal ofta användas om orättvis behandling av olika slag. Diskriminering kan också innebära att någon blir orättvist behandlad på jobbet, i skolan eller där den handlar. Men orättvis behandling är inte alltid diskriminering i lagens mening.
Sju diskrimineringsgrunder
En förenklad beskrivning av lagens definition av diskriminering är att någon missgynnas eller kränks. Missgynnandet eller kränkningen ska också ha samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna
- kön
- könsöverskridande identitet eller uttryck
- etnisk tillhörighet
- religion eller annan trosuppfattning
- funktionsnedsättning
- sexuell läggning
- ålder.
Sex former av diskriminering
Lagen förbjuder sex former av diskriminering. De olika formerna är
- direkt diskriminering
- indirekt diskriminering
- bristande tillgänglighet
- trakasserier och sexuella trakasserier
- instruktioner att diskriminera.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) om vad diskriminering är
Diskrimineringsombudsmannen (DO) om olika former av diskriminering
Diskriminering i arbetslivet
Diskriminering är förbjudet inom arbetslivet. Därför har arbetsgivare ett ansvar för att arbetstagare och arbetssökande inte blir utsatta för diskriminering.
Exempel på diskriminering i arbetslivet
Om en händelse är diskriminering beror på den enskilda situationen. Här följer några exempel på sådant som kan vara diskriminering i arbetslivet:
- En arbetsgivare uppfattar att en arbetssökande har ett utländskt klingande namn och väljer därför att inte kalla hen till intervju.
- En anställd har lägre lön än en kollega med samma eller likvärdigt arbete och det har samband med kön.
- En chef gör ovälkomna sexuella närmanden.
- En fabrik kräver att alla anställda måste ha en viss kroppslängd.
- En arbetsgivare avbryter en provanställning när den anställda berättar att hen är gravid.
De regler i diskrimineringslagen som tar sikte på arbetslivet kan delas in i två delar
- förbud mot diskriminering
- skyldigheten att som arbetsgivare aktivt vidta olika åtgärder för att förhindra diskriminering.
Om en arbetsgivare inte följer lagen kan arbetsgivaren drabbas av såväl ogiltighets- som skadeståndspåföljd eller vitesföreläggande.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) om diskriminering inom arbetslivet
Förbud mot diskriminering finns även i andra lagar, såsom Lag (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning och Föräldraledighetslagen.
Östhammars kommun
I Östhammars kommun motverkar vi aktivt diskriminering genom vårt sätt att rekrytera med en metod som kallas kompetensbaserad rekrytering. Det är viktigt att alla chefer följer rekryteringsprocessen och bedömer kandidater sakligt och i förhållande till kravprofilen.
Även våra rutiner och riktlinjer för lönesätning och löneöversyn är utformade för att förebygga diskriminering. Varje år genomför arbetsgivaren en lönekartläggning för att upptäcka eventuella osakliga löneskillnader och åtgärda dem.
Se även våra riktlinjer för likabehandling och mångfald på jobbet.